ÄGD – konst, hembygd, identitet
info@konst-och-hembygd.se

Texter om ÄGD

Under uppdatering! Här kommer flera texter kring ÄGD successivt att publiceras. Först ut är:

Tove Stenius om plats

Tove Stenius

Tove Stenius

Vem äger en plats och vem får bestämma vad en plats betyder? Vad är en plats egentligen?

Landskapshistoriker brukar ibland hävda att landskapet är som en palimpsest – som ett pergament där handskriften har tvättats bort och sedan skrivits över med en ny handskrift. Här ligger varje liten partikel ur platsens historia mer eller mindre synlig i form av fysiska tecken i landskapet. Kanske ser vi resterna av en skiftesreform, kanske spår av hur det gick till när industrialismen förändrade det sätt som människor levde på.

Men det vi ofta glömmer är att platsens utseende också är frukten av en ständig maktkamp. Det vi inte ser i landskapet har inte desto mindre hänt. De människor som inte tilläts göra avtryck – tattare som schasades runt på vägarna, tyska judar som avvisades vid gränsen – är bortglömda i de gängse historieförklaringarna. De har format landskapet men vi ser det inte.

Makt, historia och stadsplanering är tätt länkat till vad vi ser och uppfattar som våra egna platser idag. Jag går till torget i min stadsdel. Träden står nu där de står eftersom någon har låtit dem stå kvar sen innan eller planterat dit dem. Människorna och bilarna rör sig i mönster som är förutbestämda av den fysiska miljön och av lagen. Du kan inte gå över gatan hur som helst. Det är bestämt att du ska gå just där, på övergångsstället, och du ska vänta på röd gubbe. Också hur vi står och sitter är kodade budskap till vår omgivning. Jag kan inte sätta mig på golvet i köpcentret och sitta kvar där. Det kommer en vakt och undrar vad jag håller på med.

Även naturen är formad. Idag finns nästan ingen natur som inte har blivit bebodd eller brukad av människor. Uttrycket ”Europas sista vildmark” används ibland i turismsammanhang om Sarek. Trots detta ser vi både tusenåriga och moderna rester av samers fångstgropar, renhägn och stigar. Vi kanske vandrar på Kungsleden. Den kartlades i slutet på 1800-talet med motivet att göra den vackraste leden i Sverige. På så vis tillgängliggjordes landskapet, men det blev också bestämt var vi skulle gå, vad vi skulle se och vad som var vackert.

Hur skrivs historien och av vem? Det är vanligt att sätta ut geografiska gränser kring det vi pratar om. Detta skapar ett vi och ett dem. Nationalstaten är en av dessa gränser, trots att den är ett politiskt skapat fenomen. Man talar om t ex Sveriges gemensamma historia, om den svenska folksjälen och om ett kollektivt minne som om det vore allas historia, allas själ och allas minne. Man formar också landskapet utefter föreställningen att det har gränser, och därmed skapas och återskapas dessa in i vår fysiska omgivning. Tillsammans lever vi i en slags symbios som är bekväm för majoriteten. Ofta tänker vi inte på hur allt vi ser har formats av makten, utan lever i vår vardag. Ofta tar vi platsen till vårt hjärta, identifierar oss med den och kallar den för vårt hem, vår egen plats.